Diverse Nordic – nytt nordiskt samarbete för bevarande av lantraser

Nina Saether, forskare vid Nibio, Norge

Det finns ett stort kunskapsgap gällande värdet av nordiska lantraser när det kommer till köttegenskaper och lantrasernas bidrag till ekosystemtjänster i Norden. Tio nordiska forskare inom nöt- och lammköttskvalitet samlades tre dagar i november 2019 i Skara för att diskutera forskningens möjligheter att ge stöd för de hotade lantraserna. Gruppen menar att antalet nordiska lantraser är mycket lågt. Detta i kombination med dagens debatt om boskapens klimatpåverkan gör att det kulturella arv som lantraserna utgör är hotat. Gruppen har nu samlat tillgänglig slaktkropps- och köttkvalitetsdata som ett underlag till en ny satsning som ska ge stöd för en kommersialisering av de hotade lantraserna baserad på fakta om lönsamma uppfödningsmodeller. Därtill vill man utveckla digitala stöd för att sprida information om de nordiska lantrasernas mervärdena i ökad biologisk mångfald och sunda ekosystem. “Globalt sett finns idag inget regelverk för hur lantraser klassificeras och heller inga enhetliga riktlinjer för hur bevarandearbetet ska avgränsas”, förklarar Nina Saether, Nibio. Även begreppet nativ lantras är inte vedertaget i alla länder. Till exempel används i USA vanligtvis ”local breeds” istället för ”native breeds”. I Sverige benämner vi det vanligtvis som “lantras”.

Under tredagarsmötet presenterades det nationella läget för lantraserna i de nordiska länderna. Här följer en kort sammanfattning av dessa presentationer.

I Norge ställs krav på lägre fettklassning

I Norge idag finns sex definierade lantraser inom nötköttsproduktion. Utmärkande positiv är Sidet trönder og nordlandsfe  som har en stark organisation med ett aktivt avelsarbete inom mjölkproduktion. Nina visar på en uppenbar risk när man driver avel i en liten population med få handjur. Det innebär en uppenbar risk för att rasen inte växer långsiktigt i antal och man riskerar inavel. Hon pekar på att det viktigaste avelsmålet i en liten population för att säkerställa en god och frisk tillväxt inom rasen är att minimera inavel.

När det gäller lamm har man i Norge sju lantraser inom lammköttsproduktion. Insamlad data för lantraser visar lägre slaktvikt, men högre fettklassning. I Norge läggs idag ett stort fokus på att minska andelen fett på slaktkroppen. Det gäller främst inom grisproduktion, men det är värt att uppmärksamma att detta även skulle kunna påverka de lantraserna.

Island konsumerar tio gånger mer lammkött

Gudjon Thorkelsson, Matis University of Iceland, presenterar förutsättningarna för lantraser på ön där man idag äter cirka 20 kg lammkött per capita och år. Att jämföras med Sverige med en konsumtion av cirka 2 kg per capita och år.

Slaktperioden på Island är reglerad till sex veckor per år vilket ger till följd att lammkött vanligtvis köps fryst i butik. På Island där den nordeuropeiska kortsvansade rasen är dominerande finns en välutvecklad databas där 90% av den producerade volym finns med. Genom ett strategiskt avelsarbete har man drivit mot mindre andel fett på slaktkroppen och idag matchar man väl det uppsatta målet på fettklass 2-3 enligt EUROP-standard.

Gällande nötköttsproduktion bygger den till stor del på den dominerande mjölkproduktionen. Idag finns endast 550 uppfödare av nötkreatur på Island och det var först 2018 som man började klassificera enligt EUROP-standard. Gudjon kunde visa att den lantras av mjölkko över tid har utvecklat en stam som kraftigt ökat mjölkutbytet.

Skillnader i åldersbestämning av ungtjurar

I Finland liksom i Norge kan vi i insamlade slaktdata se att raser som avlas för mjölkproduktion tenderar att nå högre slaktutbyte. Detta menar forskarna beror på att avel för att nå högre mjölkutbyte också genererar ett högre köttutbyte. Liisa Ketu, LUKE Finland gav gruppen information om finska lantraser av nötkreatur och lamm. Det finns få data just på lantraser som ofta slaktas vid mindre slakterier som inte har vana av att klassificera enligt EUROP-standard. Finncattle som är den vanligaste lantraser finns i tre geografiskt spridda undergrupper. Över tid kan man se en ökad slaktvikt på lamm och en tendens mot något högre fettklassning.

Anna Hessle, SLU, pekar på skillnaden i åldersbedömning av tjurar där man i Sverige gör en biologisk åldersbedömning medan man i till exempel Finland har en åldersbestämning utifrån kronologisk tid.

Svart-vit låglandsboskap numera lantras i Sverige

Foto Föreningen Allmogekon Sverige

I Sverige har vi fem lantraser inom nötköttsproduktion. Nyligen fattade man beslut om att även låta den ursprungliga svart-vita svenska låglandsboskapen klassas som lantras. Genom avel med amerikanska gener av svart-vit låglandsboskap har den ursprungliga svenska rasen minimerats. I Sverige är det kostsamt att få fram slaktkroppsdata då all data som samlas in av Växa Sverige ägs av producenterna. Detta gör att forskare i stor utsträckning är beroende av de sammanställningar som Växa Sverige publicerar. Det finns helt klart en brist på slaktkroppsdata på svenska lantraser. Detta på grund av att gårdsslakterierna inte alltid rapporterar in data. Anna har även funnit ett problem i att gamla handskrivna klassificeringsresultat har tolkats in på fel ras.

Lite bättre ser det ut när det gäller lantraser inom lammköttsproduktion. Detta då det råder krav på rapportering till Elitlamm om man tar ut stöd för sin lantrasproduktion, vilket många gör. Anders H Karlsson, SLU, redogjorde kortfattat jämförelsen mellan moderna raser och lantraser. Inte oväntat visar lägre klassningsresultat både vad gäller form- och fettklassning.

God grunddata i danska nötköttsdatabasen

Margrethe Therkildsen, forskare vid Aarhus Universitet

Danmark har fokuserat sin datainsamling på två lantraser av köttsras:  Rød-Dansk Malkerace årgang 1970 (RDM 1970) och Jysk Kvæg och jämfört dessa med Holstein, Hereford och Charolais. Data hämtas från den danska nötköttsdatabasen, vilket ger ett bra underlag. Liksom i svenska sammanställningar kan vi se att vid jämförelse står sig lantraserna kvalitetsmässigt i jämförelse med de lättare mjölkkoraserna medan de har svårare att matcha de tunga köttraserna. Detta utirån gällande slaktkroppsklassificering enligt EUROP-standard. “Det vore riktigt spännande att göra fler analyser då utifrån sensoriska ätkvalitetsparametrar som smak, mörhet och textur”, säger Margrethe Therkildsen, Aarhus Universitet.

Det nordiska nätverket söker forskningsmedel

På frågan om vad som blir nästa steg svarar projektledare Margrethe att: “Nordic Native Meat Network har nyligen sänt in en ny forskningsansökan: ”DiverseNordic” där forskare vill ta fram jämförande data över de nordiska lantraserna och utifrån analyser utveckla verktyg som kan beskriva betydelsen av att bevara dessa genotyper. Tredagarsmötet i Skara var en milstolpe med beslut om att gå vidare med den data som hittills samlats in. Målsättningen är att ytterligare gå igenom och göra data jämförbar med varandra och gentemot moderna referensraser. Ett arbete som tidigare aldrig gjorts och som man vill ska ge stöd för ett bredare utbud av läckert och hållbart producerat kött som samtidigt säkerställer bevarandet av vårt kulturarv och stärker vår nordiska biodiversitet”.

Ulrika Åkesson
Agroväst
Text och bild