Dörren öppen för fiskodling på land
Av de 12 kilo fisk som vi svenskar äter per år är 6% odlad fisk från Sverige. 74% av volymen fisk vi äter i Sverige importeras och en stor del kommer från ohållbart fiske. Kimberly Berglöf, marinbiolog och verksamhetsledare för Refram Linné, visar vid Gröna Mötens seminarium om Akvaponi upp siffror som säger att 90% av världens fiskebestånd är fullt utnyttjande eller överfiskade.
"Certifieringar som MSC, ASC har spelat ut sin roll, en genomgripande förändring behöver ske för att tillgodose efterfrågan på fisk i världen", menar Niklas Wennberg, efterfrågad expert inom landbaserade fiskodlingssystem med erfarenheter av projekt i Sydostasien och Afrika, verksamhetsledare för Stadsjord, Göteborg. Niklas Wennberg driver idag genom Pond Fish & Greens två fiskodlingar i göteborgstrakten, snart ytterligare två. "Det är samma sak oavsett om du väljer att satsa på landbaserad fiskodling i stan eller på landsbygden." Dialogen kring vattenbruk idag är helt annorlunda än för några år sedan menar både Kimberly och Niklas som arbetar tillsammans i Refarm Linné som driver en rad lokala projekt där man lär ut hur man odlar fisk i kombination med grönsaksodling. Akvaponi eller akvaponik är ett cirkulärt system där 1 kilo foder kan ge 1 kilo fisk och 10 kilo grönsaker. Detta till skillnad från de som enbart odlar fisk på land, så kallad RAS eller recirkulerande akvatiska system.
Tomma ekonomibyggnader en affärsmöjlighet
Kombinationen att producera grönsaker och fisk skapar en ny affärsmöjlighet, inte minst för intresserade företagare på landsbygden. Kimberly visar i siffror att Västra Götaland är en region med förhållandevis låg självförsörjningsgrad på grönsaker. "Och när det gäller odlad fisk, syns det knappast i statistiken idag." Detta är en affärsmöjlighet i dagsläget när vi vet att många efterfrågar inte bara mer svensk mat, utan regionalt och hållbart producerad mat. Genom akvaponi skapas ett cirkulärt system där den odlade fisken kan ge näring åt grönsaker och där avfall från grönsaker ger näring tillbaka till de växtätande fiskarna. "Vi måste tänka om och förstå att för att klara proteinbehovet framåt gäller det att odla rätt slags fiskart. I Sverige har vi av tradition ätit enbart predatorer, dvs rovfiskar som till exempel lax, torsk, gös. Vi vet att odling av predatorer är en större utmaning. Genom att välja rätt fiskart kan vi odla fisk i flock utan tillsatts av antibiotika", förklarar Niklas. Han nämner Clarias och Tilapia som goda exempel som lämpar sig väl för fiskodling på land. Niklas menar att vi i Sverige ligger efter när det gäller vattenbruk om vi jämför med andra delar av världen. "Vi har förutsättningar att bli bäst på det här med vattenbruk och det skulle kunna skapa hundratals nya jobb i Sverige - om vi bara rycker upp oss och tar steget".
Det är inte utan att vi förstår engagemanget som finns inom Refarm Linné. Och de visar också på lång erfarenhet och kunskap om både möjligheter och utmaningar.
Svensk svart kaviar och jätteräkor på menyerna framöver
Till seminariet hade vi även bjudit in två företagare som satsat på så kallade RAS-system, det vill säga landbaserad fiskodling utan koppling till odling av grönsaker. Dessa exempel har också valt arter som av tradition redan finns i premiumsegmentet, dit Clarias och Tilapia inte riktigt nått ännu. Torbjörn Ranta, VD Arctic Roe of Scandinavia, närde sin idé om att odla stör i Sverige under en längre tid. Idén fick han under sina frekventa affärsresor till Ryssland. Torbjörn berättar om en mycket spännande och tuff resa där det tog två år bara att få fram alla nödvändiga tillstånd för att få starta störodling i det gamla pappersbruket i Strömsnäsbruk. "När väl det var klart gällde det att ta sig igenom nästa nålsöga: att få tillstånd att sälja en produkt som inte tidigare funnits i Sverige". Idag odlas i Strömsnäsbruk 500 sibiriska störar för produktion av "Swedish Black Caviar" med ett utpris till kund i en restaurang på cirka 20 000 kronor kilot. "På grund av det svenska regelverket och även vår vilja att satsa på en mer hållbar produktion av caviar har vi valt att levandeskörda vår rom", förklarar Torbjörn. "Det innebär för oss att istället för att slakta stören och ta en skörd av rom, som är vanligt i andra länder, klämmer man stören levande ungefär fem gånger på tio år. Det ger oss såklart en helt annan kalkyl där vi kan få ut rom som motsvarar upp till 100% av fiskvikten". Utmaningen är att produkten skiljer sig från "originalet". Genom att skörda romkornen strax före stören naturligt skulle ha släppt ut dem ger en kvalitetsskillnad i lägre fetthalt, en poppigare munkänsla istället för den traditionellt mer "grötiga". Torbjörn märker att de yngre kockarna har ett större intresse för hållbar produktion och tycker produkten är mer spännande än den äldre generationens kockar som har andra referenser om vad som är hög kvalitet.
Matilda Olstorpe, Vegafish, håller just nu på att återuppstarta produktion av vannamei/jätteräkan. "Det finns en stor efterfrågan på produkten. Jag har aldrig behövt marknadsföra mig utan kunderna har stått och ryckt i dörren". Matilda Olstorpe har forskat inom mikrobiologi och foder. Hennes produktionprocess bygger på att räkorna matas av en specialdesignad bioflock. Den består av en blandning av olika mikroorganismer (bakterier, alger, mikrosvampar). Med bioflock skapas en sund balans i systemet. Bioflock fungerar både i salt- och sötvatten. Sammansättningen ser dock helt olika ut. I ett sådant system blir bioflockens hälsa grunden för att systemet är i balans. "Vi tittar tre gånger om dagen för att kontroller bioflocken, en gång på räkorna . Mår bioflocken bra så mår även räkan bra", förklara Matilda. Vad är vitsen med bioflock? Jo, den är odlingens reningsverk. Genom en balans mellan räkor och bioflock behövs ingen ytterligare rening. "Din investeringskostnad blir lägre och ytan som krävs blir mindre. Genom att använda en bioflock kan du minska vattenförbrukningen".
Det låter komplicerat och krångligt men Matilda menar att det är något man lär sig. Bioflocken är också din biprodukt, det bildas mer bioflock än vad odlingen behöver. Det innebär att du kan koppla den till en annan typ av fiskodling och där tillföras som näring. Fördelen är att näringen fördelas jämt i vattnet, tas lätt upp av till exempel fiskar i tidiga tillväxtstadier. Bioflock har också fördel av att inte ge någon eftersmak i produkt. Vanligtvis behöver fiskar som går till slakt en tid för klarifiering, det vill säga en tid utan traditionellt foder för att ta bort bismaker som kan föras över till fisk på tallriken. Genom att använda bioflock som näring kan man spara både tid och minska vattenåtgång, menar Matilda.
Mer fisk på land fortsätter
Tjugofemtalet nyfikna deltog på seminariet på Rådde Gård 24 oktober 2019. Gröna Möten arrangerade förmiddagsseminariet tillsammans med Refarm Linné. "Vi har nyligen beviljats projektmedel från Leader Sjuhärad för att introducera en ny affärsmöjlighet som ger Sjuhärad möjlighet till mer fisk på land", berättar verksamhetsledare Kimberly Berglöf. Gröna Möten önskar projektet stort lycka till med att sprida mer fördjupad kunskap om akvaponi i Sjuhärad.
Är du intresserad av att vara med? Här är en länk till kommande träffar i Sjuhärad >>>
Med på seminariet var även P4 Sjuhärad som sända live från seminariet. Du kan lyssna till inslaget här >>>
Ulrika Åkesson
Text och Bild
Projekt Green Valleys arrangerade i början av oktober en demonstration med grön bioraffinering i drift. Med färsk vallgröda som råvara raffineras biomassan genom pressning och värmeutfällningsteknik till tre produkter: fiberfraktion, grön protein koncentrat och brun restjuice. Koncentratets proteinandel har kunnat optimeras genom effektiv värmeutfällning. Den uppskalade anläggningen vid Aarhus Universitet Foulum som numera har en kapacitet på 10 ton per timme är delvis finansierad genom det treåriga Interreg Öresund-Kattegatt-Skagerrakprojektet Green Valleys. Anläggningen, som är en demonstrationsanläggning för forskning och utveckling av grön bioraffinering, har en inbyggd flexibilitet vilket innebär att det är enkelt att ändra i processen för att jämföra olika metoder och maskiner.
Vid föredrag som hölls i samband med demonstrationen framhöll Aarhus Universitet vikten av att hitta en god balans mellan hög proteinnivå och högt skördeutfall. Att säkra en hög skörd spelar också roll utifrån ett miljöperspektiv, menar forskare Uffe Jörgensen vid Aarhus Universitet. Projektet har också aktiviteter som ser till hur olika typ av gräs- och klöverarter hanteras från fält till raffinering. Ju mer man kan trimma in olika gräsarters längd och bladmassas volym desto effektivare produktion genom bioraffineringsprocessen.
Gossaye Tirunehe, post doc vid Aarhus Universietet, utför inom projektet tester på hur utbytet på den bruna restjuicen kan optimeras. För detta har tre olika filter/membran testats för att koncentrera återstående biomassa i den bruna restjuicen, framför allt sockerdelen innan den slutligen går vidare till biogasproduktion. Redan i de initiala försöken att koncentrera juicen visas ökade energivärden. Vidare försök kommer se till vilken lösning som är den mest energieffektiva för produktion av biogas eller bioetanol.
Vi kommer att kunna tydliggöra styrkan och möjligheten i en strategi där fleråriga växter blir mer framträdande i växtföljden genom att vallen får flera avsättningsvägar. I kartläggningar som gjorts av Oskar Englund vid Chalmers med flera ser vi att Danmark och Skåne skulle vinna mycket på att föra in mer fleråriga grödor i växtföljderna för ökade mullhalter, dvs ökade kolsänkor. Uffe Jörgensen kompletterar bilden med att visa på att om vi strategiskt planterar in åtminstone 10% mer gräsmarker i de mest kvävekänsliga områdena i Danmark kan vi möta EU:s tuffa miljömålsättningar. Aarhus Universitet Foulum har pågående försök som ska kunna visa på hur vi kan optimera gräs- och klövervallarna genom rätt gödslings- och skördestrategi. Det finns också pågående försök för att finna bra autonoma lösningar för att skörda vallarna på rätt höjd, vid optimalt utvecklad bladmassa med minskat marktryck. Christel Cederberg, forskare vid Chalmers, förklarar att för den design av systemanalyser som görs i detta projekt kommer större vikt läggas vid aspekter som rör minskad pesticidanvändning och ökad kolinlagring i marken, något som ofta inte ingår i generella livscykelanalyser av jordbruks- och bioenergisystem.
Sveriges Lantbruksuniversitet i Skara har under sommaren påbörjat en jämförande studie på gräs/klöverblandning där vallen har förtorkats till olika torrsubstansnivåer. De olika varianterna behandlas därefter med olika tillsatsmedel. Studien har genomförts på Rådde Gård, Hushållningssällskapet Sjuhärad. Forskningsledare Elisabet Nadeau förklarar: ”Vi vill se hur förtorkning av grönmassan till varierande torrsubstanshalter påverkar proteinets kvalitet i grönmassan. Vi vill även studera hur vi genom olika typer av tillsatsmedel kan minska proteinets nedbrytning under ensilering och därmed förbättra proteinets kvalitet i det färdiga ensilaget.” I studien testas flera typer av tillsatsmedel: bakteriella, saltbaserade och syrabaserade. Elisabet förklarar vidare att genom att studera effekten av förtorkningsgrad och tillsatsmedel kan vi utreda vilken förtorknings- och ensileringsmetod som lämpar sig bäst för idisslare. ”Vi förväntar oss att förtorkningen höjer kvaliteten på vallgrödorna, genom tillsatsmedlen kan vi bevara mer av det värdefulla vallproteinet under ensileringen.”
Studien ingår i projektet Green Valleys som vill använda gräs och klöver som råvara för raffinering till högvärdigt protein. Genom förtorkningsstudien får vi fram viktig information som blir grund för de instruktioner vi inom projektet ger till hur råvaran in i bioraffinaderiet bör behandlas. Vid det gårdsbaserade bioraffinaderiet på Naturbruksskolan Sötåsen kommer vi använda både färsk och ensilerad grönmassa som råvara in i den gröna förädlingsanläggningen. Efter raffinering är det fiberfraktionen som förmodas vara mest intressant för vidare foderförsök med idissilare. Detta då vi vet att det protein som finns i fiberfraktionen är väl lämpat för just idisslare. På SLU Götala nöt- och lammköttsforskning görs foderförsök på kastrerade baggar som modelldjur för mjölkkor och ungnöt.
Under SLU Smedjeveckan hölls ett seminarium om utsädeskvalitet, groningsegenskaper och svampburna utsädessjukdomar. Oskar Gustafsson från Scandinavian Seed inledde seminariet genom att förklara hur importerat utsäde kontrolleras och vilka regelverk som styr godkännande. Kvalitetskraven skiljer sig mellan EU och Sverige, bland annat när det gäller tolerans för sjukdomar och skadliga organismer. För Scandinavian Seed gäller nolltolerans av renkavle vid provtagning på importerat utsäde av samtliga spannmålsgrödor. "Detta innebär inte att vi helt kan friskriva oss från förekomst av renkavle, men vi gör insatser för att förhindra ytterligare spridning i Sverige". En annan skillnad är provtagningsvolym för flyghavre där importerat utsäde vanligtvis har 1 kg prov per analys. I Sverige är standard att ta 3 kg prov per analys. Detta innebär att det är vanligt att det tas kompletterande analyser på importerat utsäde. När det gäller utsäde av gräs och klöver finns det i Sverige en branschöverskridande överenskommelse om nolltolerans för Rumex spp., renkavle och råttsvingel, däremot ingen motsvarande överenskommelse gällande analys av sjukdomsförekomst. Scandinavian Seed har infört nolltolerans gällande hönshirs i all import av gräs och klöverarter.
En diskussion fördes bland 40-talet deltagare om svårigheten i att tillämpa variabel utsädesmängd då det i dagsläget är en generell angivelse av grobarhet på utsädessäckarna. Detta medför i praktiken att man allt oftare tvingas lämna in extra analys senare i värdekedjan för att säkerställa etablering av gröda i de fall variabel utsädesmängd tillämpas. ”Germinator” är en ny metod som är under test genom ett projekt som drivs av Agrovästs, Thomas Börjesson. Germinator är en metod där man använder en digital kamera monterad på ett stativ för att ta bilder på groende frön under groningsprocessen och med hjälp av bildanalys kan man sedan bestämma andel frön som har grott. Metoden ger en god bedömning av partiets grobarhet och korrelationen mot grobarhet bestämd med referensmetoder är hög. En annan metod som också stämmer väl överens med referensmetoder för groning är Vidoemeter Lab. utrustning. I detta fallet belyses provet med ljus från väldefinierade våglängder med hjälp av ljusdioder. Med denna metod kan man även särskilja en mängd olika fröslag med hjälp av bildanalys. Som exempel kan nämnas att spenatfröers renhet kollas med Videometerutrustning hos utsädesföretaget Vikima i Danmark.
Gröna Möten arrangerar för andra gången ett seminarium riktat till spannmålsodlare som önskar investera i ny, fossiloberoende panna för spannmålstorkning. "Vi fick ett väldigt positivt gehör för vårt upplägg den gången. Nu, två år senare, med nya medel inom Klimatklivet väljer vi att köra ett liknande upplägg tillsammans med Länsstyrelsens Klimatklivet", säger Ulrika Åkesson från Agroväst, projektledare för Gröna Möten.
Det föredrag som skapade mest diskussion denna tredje temadag om digital teknik kopplat till animalieproduktion var det om osynliga, eller virtuella stängsel. Nofence lösning är i första hand framtagen för att hantera får och getter på de norska fjällvidderna. Silje Eftang, industridoktorand inom djurvälfärd, arbetar för företaget och studerar hur tekniken påverkar djurens beteende och välfärd. Många frågor ställdes från både rådgivare, myndigheter och företagare. Detta då man i Sverige inte tillåter elstötar som verktyg för djurhantering. I Norge har Mattilsynet (motsvarande svenska Jordbruksverket) godkänt systemet för bruk på getter. Forskning som gjorts på nötboskap och får i Norge visar ingen förhöjd stresspåverkan på kort sikt. Sett till fördelarna som finns med svårigheter att stängsla stora betesområden på fjäll, möjligheterna att kontrollera betestryck, skilja djurgrupper effektivt vid minskad grästillväxt är det en lösning som intresserar många, även inom svensk djurhållning. Nu fortsätter Nofence med pilotförsök av systemet på får och nötboskap med tillstånd från Mattilsynet. Silje menar att erfarenheten hittills inte visar stora skillnader i inlärning mellan olika djurslag. Nofence produkt fungerar så att när djuret närmar sig det virtuella stängslet sänds en ljudsekvens ut från en sändare som sitter runt halsen, ju närmare desto högre ljud. Passerar djuret det osynliga stängsel ges en elektrisk stöt som får djuret att gå tillbaka innanför ”stängslet”. Över tid och individuellt lär sig djuren att agera redan på ljudet och förstår att undvika elstötar. Förutom att studera beteende på individnivå mäts även hjärtfrekvens för att värdera virtuella stängsels stresspåverkan. Om vi får möjlighet att se liknande system i Sverige återstår att se.
