För tredje året i rad arrangerades i Skara konferensen om kvalitet i spannmål med främsta utgångspunkt i det aktuella läget gällande DON i Västra Götaland. Området har visat sig särskilt känsligt för angrepp av fusariumsvamp som vid gynnsamt väder utvecklar DON som är ett toxin farligt för bland annat människor och grisar. En hög andel DON i havre, som är den gröda som är mest drabbad, innebär att havre riskerar nedklassning både som grynhavre och foderhavre, med stor risk för ekonomiska förluster för odlaren. Detta uppmärksammandes framför allt efter 2011 då vi hade ett kraftfullt utbrott av DON i havre. Havre är en viktig exportvara och branschen såg det som en affärsrisk och beslutade att ingå samarbete genom handelskedjan för att hitta sätt att bättre kontrollera och eventuellt även förutspå förekomst av toxinet. Sedan några år tillbaka driver Agroväst samarbetet Nätverket för odling och kvalitet, som kretsar mycket kring fusariumfrågan. Inom nätverket hålls flera träffar framför allt under skördesäsong för att sprida information mellan medlemmarna i nätverket. På hösten arrangeras en konferens där olika iakttagelser och resultat presenteras. Genom att konferensen samarrangeras med Gröna Möten är informationsspridningen vid höstens konferens öppen för alla. Thomas Börjesson, Agroväst, som satt samman årets program kommenterar upplägget: "I år väljer vi för första gången en lite annan inriktning i programmet. Detta då vi haft ett bra år med få halter över gränsvärdet för DON i grynhavre på 1750 ppb i de drygt 4 500 analyser som gjorts inom ramen för Föreningen Foder & Spannmåls insamling av analysdata. Väderläget som varit i år har istället inneburit ett ökat skadedjurstryck på våra odlingar och även i lagrad spannmål har detta visat sig. Detta har vi tagit fasta på lite extra då det också utmanar lantbruket när det gäller att leverera en god spannmålskvalitet till industrin."
Erik Hartman, VD föreningen Foder och spannmål, berättar att "Efter ett år som detta är det extra viktigt med samverkan, att använda erfarenheter och kunskaper från alla led i spannmålskedjan, för att förstå det som händer och förutspå kvalitetsutmaningar". Erik förklarar att även om nivåerna gällande DON i havre varit låga inte bara i år utan flera år sedan 2011, med endast något enstaka år med högre DON-halter så har man fortsatt med ett omfattande analysprogram och även utvidgat analyserna till att omfatta andra toxiner och andra sädesslag.
"Vi vet till exempel att vi har förekomst av DON även i vete och det är något vi behöver kartlägga på liknande sätt", säger Erik. Han förklarar vidare att i år gjordes 65 % av proverna i Västsverige, resterande i andra delar av Sverige. Erik menar att ännu är vi alldeles för osäkra på om det främst är ett västsvenskt problem. Det behövs fortsatta studier för att förstå varför, när och hur väder påverkar svamptillväxt och utveckling av DON. Vad vi kan se är att enskilda gårdar som hade stora problem 2011 fortsatt visar på förekomst av fusarium. Vad detta beror på behöver vi studera vidare.
Trots misstanken om att det är mer än väderförhållande som sett på lite längre sikt påverkar etableringen av fusarium så har vädermodelleringen visat sig fungera väl för att prediktera risk för DON. Thomas Börjesson, Agroväst, har under flera år arbetat med att sammanställa väderdata som underlag för om och när bekämpning av fusariumangrepp är att rekommendera, skördetidsplanering och i de fall risken är låg kunna dra ner analysfrekvensen. Även i år har vädermodelleringen stämt väl med det verkliga utfallet. Verktyget är tänkt som beslutsstöd för både lantbrukare och för spannmålsbranschen i stort.
Under året har det inom nätverket också diskuterats förekomsten av mjöldryga. Detta främst med anledning av att EU-kommissionens arbetsgrupp för jordbrukskontaminanter arbetar med ett förslag om införande av nya gränsvärden för ergotalkaloider och sklerotier. Det förslaget har mött en del frågor från branschen då de gränsvärdenivåer som varit ute på förslag kraftigt påverkar gängse arbetsmetoder, flödet i mottagning av spannmål i olika handelsled. Framför allt beror detta på att de analysmetoder som finns tillgängliga på marknaden idag inte bara är en ökad kostnad, utan är dessutom tidskrävande. Karin Bäckström, Livsmedelsverket, redogjorde för bakgrunden till att man inom EU vill sätta upp nya gränsvärden och hur det förslag som nu är under diskussion har motiverats i arbetsgruppen. Många ville komma till tals i frågan och Erik Hartman beskrev de svar man sänt från Föreningen Foder & Spannmål som ytterligare underlag till arbetsgruppen.
Förslaget går i korthet ut på att man vill införa nya gränsvärden för sklerotier som är lägre än tidigare (0,1 g/kg mot 0,5 g/kg tidigare) och att man anger att det är halterna efter första rensningssteg som skall gälla. Det är dock en invändning från branschen att man vill kunna kontrollera spannmålen vid inleverans och alltså innan rensning. Dessutom diskuterar man införandet av gränsvärden för 12 olika ergotalkoloider. Tidpunkt för införande är inte fastställt, men det kan bli redan under 2019.
För sklerotier är det mikroskopiska analyser som är gällande och med bra bildanalysteknik kan man lätt identifiera sklerotier så länge dessa är intakta och inte smulats ner till damm. Eftersom sklerotierna är relativt sköra är det viktigt att identifiering och rensning av dessa sker tidigt i kedjan. Konferensdeltagarna verkade eniga i att metoderna behöver förbättras och när nya gränsvärden är på plats kommer frågan att få ett större fokus.
När det gäller att hitta en effektiv analysmetod för alkaloider har man inom EU uppdragit åt EURL, referenslaboratoriet för bl.a. mykotoxiner på RIKILT i Wageningen, Holland, att validera de metoder som finns på marknaden idag. Inför referenslaboratoriernas kommande resultat fick vi under konferensen möjlighet att ta del av kunskap från Randox Food Diagnostics och Dr Liberty Sibanda. Det engelska företaget har god erfarenhet av metoder för detektering av ergotalkaloider och korthet förklarade han att de utvecklat ett ELISA-kit som håller utvärderas tillsammans med 2 andra kit av RIKILT. Om det blir rekommenderat av dem, kan det vara intressant att testa deras produkt i Sverige. ELISA-analyser kan vara ett lämpligt val om man har många prover att köra samtidigt. Det finns även ”stickor” Later Flow Devices på marknaden för analys av enstaka prover, men tillförlitligheten för dessa behöver också verifieras. Vad som är värt att tänka som lantbrukare är att mjöldryga angriper framför allt råg och då framför allt hybridsorter. Här är det viktigt att säkerställa att det utsäde man använder inte är angripet, att välja erkänt resistenta sorter och vara vaksam på grönskott.
Bertil Uhlin, skadedjurssanerare på Nomus, gav deltagarna en tankeväckande beskrivning av de problem som man upplever med skadedjur ute hos lantbrukare. Bertil har redan varit ute och gasat många lager med skörd från 2018, vilket är ovanligt tidigt. Orsaken är säkerligen det varma vädret i samband med skörd och att man i många fall inte luftar spannmålen. Ett annat vanligt fenomen, som förvärrar problemen är att man inte gjort rent lagret ordentligt innan ny skörd fylls på och att man inte jämnat till spannmålens ytskikt ordentligt. Eftersom torkluften tar närmaste vägen ut blir topparna otorkade och kan bli ”hotspots” för både insekter och mögel. Ett annat problem är att man normalt inte övervakar sitt spannmålslager, vilket bör ske med temperaturövervakning och insektsfällor.
Bertil berättade även att bönsmygen är vanligt förekommande i lagrade åkerbönor, vilket även Robert Dinwiddie, Jordbruksverket intygade. Jordbruksverket arbetar med att ta fram bekämpningsrekommendationer för bönsmyg och man kan konstatera att det i år varit svårt att få fram bönsmygsfria åkerbönspartier. Men angripna bönor duger ändå bra som foder eftersom insekterna innehåller många olika nyttiga aminosyror.
Stinksoten kan bli ett problem nästa år rapporterade Pernilla Andersson från Jordbruksverket. Detta då utsädessmittan är mer vanligt förekommande än under ett normalår. Av 367 tagna prover var 20 procent smittade - tjugo gånger fler än normalt. ”Normalt handlar det om Tilletia caries, men i år fann vi även Tilletia laevis som är ett nytillskott i Sverige. Kanske beroende av den varma sommaren”
Lantmännen högprioriterar just nu att ta fram stinksotresistenta höstvetesorter, berättar Tina Henriksson. Det är så pass viktigt att man har ett separat litet förädlingsprogram för stinksot och dvärgstinksot. Det finns sen gammalt en resistent sort, Stava, som ofta används i ekologisk odling. Två nya mer högavkastande sorter är på gång, Fetival och Hallfreda. Dessa står sig dessutom bra jämfört med resistent material som finns tillgängligt internationellt.
Ulrika Åkesson, Agroväst
Text & bild