Markörer för parasitinfektioner hos betesdjur

För att våra djur ska må bra och växa som de ska under sin betesperiod vill vi i detta projekt försöka hitta automatiska mätmetoder som kan indikera parasitförekomst hos våra betesdjur. I projektet ingår ungnöt, tackor och lamm.

Kor och får fridfullt betande i ett böljande pastoralt landskap är själva sinnebilden för god djurvälfärd. Dagarna ägnas åt djurens favoritsysselsättning som är att beta och idissla fodret som fritt kan väljas bland ett smörgåsbord av olika betesväxter. I detta paradis av natursköna betesmarker finns emellertid även en och annan orm, eller snarare mask, som kan ställa till problem. Parasitmaskar framlever sina liv och påträffas omväxlande både ute i det fria som ägg eller larver och hos olika så kallade värddjur. Här ingår såväl nötkreatur som får som alltså angrips när de sväljer ned parasitlarver som finns i betesgräset. Efter intaget börjar parasiterna inta sin näring från värddjuret och vidareutvecklas till vuxna maskar. Detta sätter ner djurvälfärden. När de vuxna maskarna förökar sig hos värddjuret sprids via träcken nya maskgenerationer som effektivt sprids på betet.

Infektioner med parasitmaskar utgör med andra ord ett hinder för en effektiv betesbaserad idisslarproduktion. Utmaningen är att utveckla indikatorer som i tid upptäcker när välfärden påverkas negativt av inälvsmask för att snabbt kunna rikta in specifika kontrollåtgärder på gårdarna. För att kunna göra detta måste vi utveckla förbättrade välfärdsindikatorer baserade på automatiska registreringar av djurens tillväxt och aktivitetsmönster. Läs mer>>>