I slutet av januari presenterade Mikaela Jardstedt, doktorand vid SLU, en del av sin forskningsrapport vid Gård & Djurhälsans nötköttseminarium i Skövde. Rapporten är gjord för det EU- finansierade projektet REKS, ett projekt inom Interreg Öresund-Kattegatt-Skagerak och behandlar ämnet ”Alternativa grovfoder till dikor – påverkan på plånbok och miljö”.

Senarelagd skörd av traditionell gräsvall är en vanlig strategi för att producera grovfoder lämpligt till dräktiga dikor. Det har dock visat sig att även en sen skörd ger ett foder med för högt näringsinnehåll, vilket gör att korna kan äta för mycket vid utfodring i fri tillgång. Förutom onödigt höga foderkostnader leder överutfodringen också till en onödig belastning på miljön i form av att överflödigt protein utsöndras som lättillgängligt kväve i gödseln.

Hur påverkar olika foder kons energi- och proteinbalans samt kons kväveutnyttjande?
I ett försök som genomfördes på Götala nöt- och lammköttscentrum utfodrades 36 dräktiga Herefordkor med antingen en traditionell blandvall, rörsvingelhybriden hykor, rörflen eller halm plus rapsmjöl. Studien visade att blandvall och hykor, trots sen skörd, blev ett för bra foder för korna, medan halm och rörflen lämpligen kan ges till kor i gott hull under lågdräktigheten. Studien kunde också påvisa att det är fodrets innehåll av protein och smältbarhet som påverkar kornas utnyttjande av kväve. Man bör därför ta hänsyn till båda dessa faktorer för att minimera kväveförluster från utfodringen.

Resultat av försöken på dräktiga Herefordkor
Utfodring med rörflen gav högst kväveutsöndring, men var också det billigaste fodret tack vare kornas låga konsumtion. Halm gav lägst kväveutsöndring, men var något dyrare än rörflen. Kväveutsöndringen för blandvall och hykor låg på en nivå mellan rörflen och halm, men var också de dyraste alternativen på grund av kornas höga intag.
En ökad hållbar produktion genom minskad kväveutsöndring kräver alltså en dyrare fodergiva.